Äntligen har vi den nya organisationen i hamn! Fr v vd Jan Samuelsson, Hans Ohlsson, Sevab (Strängnäs), Magnus Grill, Helsingborg och Bengt Söderström, mötesordförande och f d vd i Göteborg Energi AB. Foto: Bengt Magnusson.
Platsen var Folkets Hus i Stockholm, klassisk mark för viktiga beslut
av politisk karaktär. Nu var det beslut av energiorganisationsmässig
vikt som skulle fattas, efter en lång tid av diskussion, sammanjämkande,
divergerande åsikter, förberedande extra årsmöte sistlidna
november och ett smygstartat, nytt, gemensamt kansli för de angelägenheter
som landets elnätägare och lokala elhandelsföretag finner
viktiga att samla i ett huvudkontor inklusive UR och EBR. (Till detta kommer
så de regionala platskontor som REL hade med sig i bagaget.)
Nu finns vi äntligen, utropade veckovisa nyhetsbrevet EL Nytt
från resultatet av de båda årsmötesaktiviteterna:
Sveriges Elleverantörer. Och visst kan man instämma i den suck
som nyhetsbrevet också undslapp sig: Äntligen är det klart.
För ERA betydde bildandet av Elleverantörerna att tidskriften
fick en ny ägare och för branschens företag innebär
det att de numera företräds av en organisation, som avser att
satsa på juridisk expertis.
Snittytorna mot de officiella organen präglas inte längre enbart
av elkrafttekniska parametrar, med tillkomsten av Nätmyndigheten och
andra statliga inrättningar är legala problemställningar
något som kommer att färga framtiden.
Komplicerad procedur
Detta är knappast platsen att redogöra för den komplicerade
stämmoproceduren eller de uppköp av organisatoriska resurser fram
och tillbaka som krävdes för att sy ihop skapelsen Elleverantörerna.
Mötesordförande var Bengt Söderström, nyligen avgången
vd för Göteborg Energi, och han lotsade med säker hand stämmodeltagarna
framåt i beslutskavalkaden som inleddes med Elverksföreningens
årsmöte. Detta ajournerades i punkt 11 för att sedan, efter
REL:s förbundsstämma, återupptas men nu i skepnad
av Sveriges Elleverantörers första stämma. Hänger ni
med?
Bra, för då presenterar vi härmed en förteckning på
den styrelse som under det första verksamhetsåret ska bestämma
över föreningens verksamhet (vi tar ledamöterna i sedvanlig
ordning):
Presidium
Magnus Grill, Helsingborg, ordf
Hans Ohlsson, Strängnäs, 1:e v ordf
Sigge Tjärnlund, Härnösand, 2: v ordf
Ordinarie ledamöter
Uno Carlsson, Ljungbyhed
Henrik Grill, Östersund
Margareta Gästrin, Eskilstuna
Gunnar Ingvarsson, Herrljunga
Gunnar Karlsson, Oxelösund
Per Lindell, Malmö (Sydkraft)
Hans-Olof Lindqvist, Boo
Bertil Tiusanen, Vattenfall Södertörn
Bertil Wiktorén, Göteborg
Bert Öhlund, Skellefteå
Suppleanter
Ulf Gunnarsson, Kalmar
Rolf Johansson, Mölndal
Anders Lehman, Örebro (Gullspång)
Erik Lennartsson, Uppsala
Sven-Erik Åkerlind, Luleå (Vattenfall).
Det fanns gott om utrymme på årsmöten i Folkets Hus
för reflektioner om den moderna tiden, det nya samhället och de
krav detta ställer på oss som medborgare, anställda och
kunder. En historisk fond målades upp av politiske chefredaktören
i Sydsvenska Dagbladet Per T Ohlsson, som i sin fascinerande presentation
av den vid mitten av 1800-talet verksamme finansministern Gripenberg kunde
dra häpnadsväckande paralleller med vår egen tid.
Gripenberg, en sjuklig, hyperbegåvad och viljestark adelsman verkade
i en brytningstid som pendlade mellan börds- och skråsamhället
och genombrottet för den parlamentariska demokratin som vi nu känner
den i västvärlden. Tidens infrastrukturella märkvärdighet
var tågen och allt vad detta innebar av spårläggning, förändringar
i resebeteende, människors möjligheter att kommunicera med varandra
och sina varor, alla faror som fortskaffningsmedlet indikerade för
1800-talets människa ganska nyvaknad som hon var i och av den
industriella revolutionen.
Varje tid har sitt spöke. Så skulle man kunna uttrycka
den tes Ohlsson ville leda i bevis. Folklig oro för förändringar,
för tryggheten av ett jobb, för Det Okända, allt är
faktorer som återkommer i ständigt nya tappningar. Idag är
det svensk arbetslöshet, rädslan för att tappa arbetstillfällena
till lågbetalande arbetsmarknader på andra kontinenter (Ericssons
kretskortstillverkning i Norrköping!). Det är kärnkraften,
det är EU som ett slags byråkratpolitiskt maskineri snarare än
en europeisk förbröd-ringsinrättning, det är kanske
t o m elektromagnetiska fält!
Ohlsson knöt ihop 150 års differens på ett elegant manér
och med ett minimum av akademisk högfärd, faktiskt ingen alls...
Ej heller framtidsforskaren Tomas Lönn led av högfärd. Jag
hoppas, att hans bilder av vilka preferenser dagens unga hyser (omväxlande
arbete, möjligheter till självutveckling, prestigelöshet)
taggade i den i genomsnitt faktiskt rätt så ålderstigna
publikens hjärnor. Branschen står inför eller mitt uppe
i ett generationsskifte. Hajar dagens (snart gårdagens!) beslutsfattare
vad adepterna ställer för krav? Ta en funderare på vad status
betyder för er själva och vad det betyder för en 25-åring
(en vägledning ges i vilket nummer av Wired som helst).
Jag tyckte att Sten Bergmans, Elforsk, skildring av Vision 21, projektet
som fokuserar på framtidens system för överföring och
distribution av elektrisk energi, tog mig med på en svindlande resa
i teknikens futurum. En aning långt kanske, men rasande flotta bilder!
Att lyssna till en framgångsrik företagsledare i en dynamisk
bransch brukar stimulera fantasin, men jag vet inte riktigt om Lisbeth Gustafssons
beskrivning av sin revolution på Digital Equipments svenska dotterbolag
lämnade mig hänförd? Skrämmande var det i alla fall
att ta del av hennes sits: telefonavrapportering varje fredageftermiddag
till ägarna i USA, om hur försäljningen har utvecklats!!
Måtte inte alltför många ha tagit intryck av dessa kortsiktighetens
apostlar.
Bengt Magnusson