Tveksam vinst vid nätsammanslagning

TEXT OCH FOTO: BENGT MAGNUSSON

Nätmyndigheten vid Nutek (som numera heter Nätavdelningen vid Statens energimyndighet) har i uppdrag att fortlöpande följa den omreglerade elmarknaden. 22-månadersredovisningen har varit ute på remiss och några av remissvaren redovisar vi här.

Nätmyndighetens påstående att nätföretagen i genomsnitt kan minska sina totala driftskostnader med 18 procent utan att kvalitet och servicenivå försämras saknar underbyggnad, säger Elleverantörerna, som tycker att det är anmärkningsvärt att myndigheten kan hävda detta utan genomarbetad analys. Föreningen anser att de undersökningar av nätföretagens effektivitet som Nätmyndigheten har gjort är bristfälliga och att de inte kan användas för att dra slutsatser om hur mycket effektiviteten kan förbättras.

Hänsyn nödvändiga att ta
Det är nödvändigt att hänsyn tas till förändrade förutsättningar för nätföretagen. När en kund byter elleverantör orsakar detta kostnader hos nätföretagen. Såväl kostnaderna för mätning, rapportering av mätvärden som administration ökar. Till dessa kostnader kommer även kostnader till följd av det utökade konsumentskyddet i den nya ellagen, samt elberedskapsavgifter. Samhällets krav på elnätföretagen vad gäller miljöaspekter ökar. Detta medför högre kostnader för nätföretagen som självfallet måste få ingå i kostnadsunderlaget för nättarifferna.
Sveriges Elleverantörer instämmer i påståendet att det har förekommit brister i marknadsföringen av el. För att åtgärda detta har Sveriges Elleverantörer slutit ett avtal med Konsumentverket som reglerar marknadsföringen.

Avräkning mot typkurvor
Kostnaderna för timvis mätning utgör ett hinder för de mindre kundernas tillträde till den fria elmarknaden, noterar Elleverantörerna. Mätningen ger dock kunderna bättre möjlighet att kontrollera sin förbrukning och därmed effektivisera denna. Vidare ger den timvisa mätningen möjlighet att förenkla elfakturorna, eftersom preliminärdebiteringen kan undvikas. Timvis mätning ger alltså fördelar, men det bör utredas om dessa fördelar uppväger kostnaderna framförallt hos mindre förbrukare.
Föreningen anser att det bör övervägas om typkurvor kan användas vid avräkningen för mindre elkonsumenter med enhetligt uttagsprofil. Sveriges Elleverantörer och Kraftverksföreningen har beslutat att tillsammans utreda frågan i en gemensam arbetsgrupp.

Samnordisk elmarknad
Sveriges Elleverantörer anser att handeln på den gemensamma nordiska elmarknaden behöver underlättas ytterligare. Som exempel kan nämnas att det faktum att handel inte kan ske i svensk valuta och att NordPools kontor i Stockholm, som inte utvecklats till den handelsplats det var avsett, försvårar handeln för svenska elföretag. Priskryssmodellen samt olikheterna i hanteringen av kapacitetsbrist på överföringsnäten gör att osäkerheter uppstår som kan begränsa handeln.

Svepande formuleringar...
Sveriges Elleverantörer anser att utredningen som ligger till grund för förslagen om ökade befogenheter för nätmyndigheten vad gäller rationella nätområden i stora delar är allmänt hållen med svepande formuleringar utan saklig argumentation. Det är ytterst väsentligt att inte luddiga bedömningskriterier ligger till grund för myndighetsbeslut i koncessionsfrågor. Nätföretagen måste kunna veta vilka regler som gäller av bland annat rättssäkerhetsskäl.
Föreningen säger att det är väsentligt att kriterier på vad som är lämpligt nätområde ska vara inriktade på kvalitetsaspekter och inte på storlek på området.

...luddiga analyser
Nätmyndighetens formuleringar om att kundunderlaget måste vara "tillräckligt stort" för att tillvarata stordriftsfördelar, utjämna kostnader, tillvarata sammanlagringsmöjligheter och undvika beroende av några få stora kunder är luddigt, svepande formulerat och saknar en genomarbetad analys som grund. Enligt Elleverantörernas erfarenhet påverkas företagens effektivitet mer av företagsledningens skicklighet än av företagets storlek.
Vad gäller stordriftsfördelar kommer sammanslagningar av nätområden som leder till kostnadsreduktioner att ske utan att Nätmyndigheten ingriper. Ägarna av nätområden, som skulle kunna drivas rationellare genom sammanslagning, kan se denna möjlighet till rationalisering tydligare än vad Nätmyndigheten vid koncessionsprövning kan göra.

Olämpliga verktyg
Sveriges Elleverantörer anser det olämpligt att använda koncessionsgivningen som ett tvingade verktyg utom i exceptionella undantagsfall.
Historien talar för att det inte finns något behov av starkare medel för den koncessionsgivande myndigheten att påtvinga områdessammanslagningar. Branschen har själv under en följd av år genomfört en om-fattande strukturförändring utifrån affärsmässiga grunder.
En sammanslagning av nätområden ska göras för att uppnå rationellare nätdrift, som i sin tur leder till lägre nättariffer och utjämning av nättarifferna mellan de sammanslagna områdena. Sammanslagning enbart med motivet att utjämna nättariffer kan leda till orationella nätområden. Det är långt ifrån säkert att sammanslagning av två nätområden leder till lägre kostnader totalt sett.
Sveriges Elleverantörer stödjer förslaget att utjämning av nättariffer mellan sammanslagna nätområden skall kunna göras under en period och inte omedelbart vid en sammanslagning.

Korssubventionering
Föreningen delar naturligtvis nätmyndighetens uppfattning om att korssubventionering inte skall förekomma på elmarknaden. Nätmyndigheten intar dock ett förhållningssätt som explicit utgår från att korssubventioneringar är uppenbara och vanligen förekommande hos elföretagen. Detta förhållande är inte klarlagt, bevisning om att det förekommer i någon större omfattning föreligger ej. Nätmyndighetens utredning i frågan pekar i första hand på de risker och möjligheter till korssubventionering som föreligger på elmarknaden.
Myndigheten påpekar helt riktigt att elmarknadsreformen inneburit en stor omställning. Omställningen har bl a inneburit att strukturer och metoder ändras i snabb takt. Det är därför rimligt att avvakta med ytterligare regelskärpningar till dess företagen helt kunnat anpassa sig.
Föreningen instämmer med myndigheten att frågan om att införa en särskild straffavgift vid korssubventionering måste utredas vidare. Ett beslut om särskild straffavgift bör vara väl förberett och baserat på ett tydligt underlag.
Nätmyndigheten jämför medelpriser för förluster med medelpriser för medelstor industri. Detta är enligt vår uppfattning ett felaktigt sätt att jämföra elpriser. Elpriser bestäms till stor del av leveransens utnyttjningstid och fördelning över året. Samma eltariff ger olika medelpriser för belastningar med olika uttagsprofil.
Förluster har karaktären av kort utnyttjningstid och stor andel uttag under högpristid vilket leder till högre medelpris jämfört med ett normalt industriuttag. Nätmyndighetens slutsats att nätföretagen betalar högre elpriser än industrin är därför felaktig eller i vart fall överdriven. Det som skall jämföras är eltariffen och inte det resulterande medelpriset. Om sådan hänsyn tas bortfaller den skillnad i medelpris mellan nätföretag och industri som nätmyndigheten påtalat.
Sveriges Elleverantörer säger att de synpunkter man framfört i tidigare remissyttranden kvarstår även i det nya svaret.

Konsumentrådet misstror elbranschen

Fem år gamla Sveriges Konsumentråd är paraplyorganisation i konsumentfrågor för 14 medlemsorganisationer som verkar inom folkrörelserna, pensionärsorganisationerna, handikapprörelsen mm. LO, ABF och TCO är några exempel. Rådets generalsekreterare heter Maicen Ekman, och hon har nu presenterat organisationens svar på Nätmyndighetens remiss. Remissvaret är mycket kritiskt till den omreglerade elmarknadens funktion för de enskilda konsumenterna, läs: elkunderna.

Maicen Ekman är generalsekreterare i konsumenternas paraplyorganisation.

- Ja, säger Maicen Ekman, vi tycker inte att den här reformen har slagit väl ut för hushållskonsumenterna hittills. Jag kan förstå att större förbrukare inom framför allt industrin applåderar den. Där har man makt och kunskap tillräckligt för att kunna förhandla fram lägre priser eller byta elleverantör. Den kunskapen och de pengarna har inte det enskilda hushållet tillgång till!
- Men numera kostar ju ett mätarbyte max 2 500 kronor? Det är mycket mindre än de 8 ­ 10 000 kronor det talades om i början av reformen.
- 2 500 kronor är bara det en stor summa pengar i relation till den vinst man kan göra vid ett elleverantörsbyte. Vinsten kanske rör sig om några hundralappar per år för en lägenhetsinnehavare, lite mera för elvärmd villa.
Att prisökningarna på elräkningarna beror av massivt höjda el- och energiskatter tycks dock ha gått Konsumentrådet förbi. "De skattehöjningar som skett under perioden förstärker konsumenternas intryck av att elen blivit dyrare." heter det i remissvare.
Och vilket "berättigande" som finns i påståendet att det hos de små konsumenterna lever en "föreställning" om att de stora kundernas prissänkningar har bekostats av de små, det är nog en utsaga som Konsumentrådet borde analysera lite noggrannare. Kanske utfallet av en sådan analys säger mera om konsumentrörelsens genomslagskraft än om något annat?
I sitt remissvar berör Konsumentrådet några andra aspekter av elmarknaden: elräkningarnas utseende, inrättandet av en el- och telebyrå, oberoende testning av elmätarna.
- När ska elräkningarna presenteras på ett begripligt sätt så att konsumenterna till exempel förstår prisuppgifterna? frågar Maicen Ekman. Hon påpekar att det är omöjligt att jämföra olika elleverantörers priser, och upprepar Konsumentrådets krav på standardiserade elräkningar.
- Vi föreslår också att en Konsumenternas el- och telebyrå inrättas. Den skulle arbeta i linje med befintliga Konsumenternas försäkringsbyrå och dito Bankbyrån. I en sådan byrå skulle konsumenterna få "opartisk rådgivning" och hjälp vid lösning av tvister, säger Ekman.
Konsumentrådet vill också att "en från elleverantörerna oberoende auktoriserad näringsidkare, finansierad av branschen" ska ägna sig åt att testa elmätarna och undersöka anmälda fel.
- Ni tilltror inte branschen detta, tror ni att man fuskar?
- Nej, det har vi inte påstått, men det finns som vi ser det en risk för bristande opartiskhet, och eftersom konsumenten får betala upp till 1 200 kronor i avgift om det inte bedöms föreligga något fel på mätaren är det rimligt, att en tredje part hanterar mätarkontrollen, säger Maicen Ekman.
Leveranstrygghet är naturligtvis efterfrågad även av Konsumentrådet, och med all rätt. Man säger i remissvaret att Nätmyndigheten bör påverka elleverantörernas att investera i kablifiering av näten. Men frågan om vem som ska betala dessa investeringar lämnas öppen. 

LO: skäl för typkurvor!

Det är mycket angeläget att uppföljningen av elmarknaden fortsätter, säger LO i sitt svar på Nätmyndighetens remiss. Hittills har för kort tid passerat för att /man ska/ kunna bedöma hur de uppsatta målsättningarna för elmarknaden kommer att nås. Det stora utländska intresset för den svenska elmarknaden samt den snabba ökningen av såväl den vertikala som den horisontella integrationen förutsågs knappast när reformen genomfördes.
Därtill kommer de problem som aktualiseras av de beslut som tagits av Riksdagen, som innebär att väl fungerande elproduktionsanläggningar av politiska skäl eventuellt kommer att tas ur drift.
- Elmarknaden får bedömas vara en nyckelsektor för att främja en nödvändig tillväxt i den svenska ekonomin, skriver LO, och låga elpriser är av stort intresse för konsumenterna. Den överväldigande majoriteten av lågspänningskunderna utestängs i praktiken från att handla el hos den "billigaste" leverantören. /---/ Erfarenheterna från Norge och beslutet i Finland om att införa möjligheten till avräkning mot typkurvor talar starkt för att samma möjligheter ska beredas svenska elkonsumenter.
-Kravet på timvis elmätning måste också vara starkt bidragande till att elproducenterna törs till orimligt höga priser köpa upp kommunala elbolag (s k vertikal integration), förmodar LO.

Åter till artikellistan | ERAs hemsida | ERA homepage