Tar
själva hand om miljöproblemen
Hur många av elbranschens företag som har inventerat sina anläggningar och apparater i miljöhänseende vet ingen. Men Jämtkraft har koll. Här kan man, svart på vitt, beskriva hur det står till med miljöarbetets utveckling.
TEXT OCH
FOTO:
BENGT MAGNUSSON
|
Claes-Göran
Bergh på Jämtkraft har axlat rollen som företagets
miljösamvete nr 1.
|
En stor del av Jämtkrafts upplysta miljömedvetande kan, som
så ofta är fallet, hänföras till en persons insatser.
I det här fallet heter han Claes-Göran Bergh, en långvägare
inom företaget som nuförtiden tituleras ”Miljösamordnare”.
Han har varit anställd i firman sedan 1964 och dåförtiden
var det på drift- och nätsidan han jobbade som elmontör.
Men det fanns ett starkt miljöintresse hos unge
Bergh som gjorde sig gällande, och det intresset har han odlat både
i arbetet och privat. Han tog sig an en fyraårig vidareutbildning
till ingenjör i slutet av 1970-talet. Den krönte han med en
miljövårdsteknisk utbildning och 1980 var han klar att sätta
sina nyvunna kunskaper i företagets tjänst.
- Men då var det inte riktigt på modet
att snacka om miljö, säger Claes-Göran Bergh idag. Mig
låg frågorna varmt om hjärtat, men det var kärvt
att agera som missionär.
- Och det där är egentligen konstigt!
Tänk, denna kraftindustri som har varit så duktig på
att utveckla teknik och metoder för kraftproduktion, eldistribution,
elektrifiering av samhället. Företagen har ju till och med kunnat
samla ihop sig till gemensamma standards på byggsidan: EBR.
Claes-Göran Bergh tappade inte sugen även
om klimatet inte befrämjade miljömedvetande på den tiden.
Nej, han engagerade sig i politiken, och på lokal nivå i en
av Jämtkrafts tre ägarkommuner, Krokom, avancerade han i miljönämnden,
vars ordförande han har varit sedan 1985.
Inte bara
en mans verk
Det här s a s dubbla engagemanget hos en och samma person har säkert
pushat frågorna framåt, anar jag. Men Claes-Göran tar
alls inte ensidigt på sig äran av att Jämtkraft ligger
så långt framme i miljöarbetet. Nej då, han framhåller
gärna att företagets styrelse och ledning också mycket
medvetet och aktivt stöttar frågorna.
- Styrelsen är besjälad av miljötänkandet
och av Agenda 21-arbetet. Det är ju en förlängning av det
kommunala arbetet i min egen kommun, samt i Östersund och Åre
kommuner.
Styrelsen har antagit en miljöpolicy (”Se
den som en ”kompass”!) i mars 1996 och företaget ska nu,
enligt Claes-Göran, sträva efter att bli miljöcertifierat
enligt ISO 14001.
Policyn har en portalparagraf som jag inte vill undanhålla ERAs
läsare, eftersom den (framförallt i första meningen) synes
mig på ett vettigt sätt och utan orealistiska och fanatiska
admonitioner påminna om vad som är gångbart i realiteten:
”Jämtkraft förädlar i huvudsak jämtländska
naturresurser till energi med hänsyn till vad som är tekniskt
möjligt, ekonomiskt rimligt och ekologiskt motiverat. Det innebär
att miljöarbetet ska präglas av en helhetssyn för att främja
en hållbar utveckling.” (ERAs kursivering.)
Tuffa
PCB-krav
Ett av de konkreta exemplen på arbetet är kampen mot miljöskadliga
ämnen och inte minst PCB. Hur många elnätsföretag
i landet som har jobbat med det här vet väl ingen, men på
Jämtkraft vet man. Detta har man jobbat med i tre år och fler
än 2 000 prover är tagna. Jämtkraft anser, och det är
ett tufft krav, att en PCB-halt på 2 ppm och mer innebär att
oljan är kontaminerad. Och det har inte varit svårt att finna
exempel på transformatorer som, trots att totalförbudet mot
PCB kom redan 1970, köpts in så sent som 1982 och är i
drift långt in på 90-talet, varit besmittade med det giftiga
ämnet.
- Framförallt är det trafos av märkena
Ahlstom-Atlantique, Pauwels och Transunel som innehåller PCB, i
princip varannan är kontaminerad. Ansvaret vilar tungt på grossister/återförsäljare,
för de har inte kvalitetssäkrat transformatorerna efter import
och kollat vad som funnits i oljan.
- Naturvårdsverket säger inte så
mycket om det här egentligen, hävdar Claes-Göran. Men det
skulle vara bra om branschen kunde samla ihop sig i den här frågan
till en policy, göra några kraftfulla uttalanden, som uppmanade
företagen att göra en massiv insats så att vi blir av
med smörjan!
När Jämtkraft hittar PCB-kontaminerade trafos
forslas de bort i en speciell säkerhetscontainer av egen konstruktion.
Det är den som förekommer på bilderna på det föregående
uppslag. Oljeprovet tappas upp i en provflaska som skickas till analys
på ett labb. Positivt utfall resulterar i specialtransport till
certifierad mottagare Karlstad (Stena) eller Kumla (Sakab).
Vegetabiliska
oljor
Ett annat oljerelaterat projekt går ut på att byta de hydrauliska
mineraloljorna mot vegetabiliska oljor. Här vilar nästan en
”Gôtt-gôttigôttgôtt-känsla” över
materielskiftet. Det är nämligen med Karlshamns och dess dotterbolag
Binol Filium AB som samarbetet sker och enligt Claes-Göran har det
gått mycket bra, om än efter viss tveksamhet hos dem som jobbar
med maskinerna och fordonen.
Efter tre år har tveksamheterna förbytts
till acceptans. Det funkar i stort sett och en bieffekt är att för
många av entreprenörerna har den ”vegetabiliska”
vinklingen utvecklats till ett marknadsföringskoncept. För vem
vill inte använda sig av en miljöstyrd maskinförare om
det finns en sådan att välja på?
Det vegetabiliska synsättet går förstås
igen i fjärrvärmerörelsen där vegoljan används
i transportörer och bränleinmatningsanordningar.
- Vi satte som mål att att den vegetabiliska
oljan skulle finnas inom överskådlig tid i alla hydrauliksystem
i Jämtkrafts totala verksamhet. Men vi har upptäckt att begränsningen
ligger i att de hydrauliska komponenterna som det inte finns tekniska
data på, de är föråldrade helt enkelt! Tätningarna
håller så dåligt att vi helt enkelt inte vågar
riskera driftsäkerheten, understryker Claes-Göran Bergh.
- Men i allt väsentligt har det här funkat
bra, även vid extrema temperaturskillnader. Bytet av tätningar
har inte inneburit några större ekonomiska åtaganden,
det har varit fråga om regelbundet underhåll. Däremot
har väl filterbytena kostat oss mera, eftersom vi för säkerhets
skull valt at följa oljetillverkarens råd och använda
glasfiberfilter som kostar mer de gamla vanliga pappersfiltren. Det har
vi gjort för att inte äventyra apparaturen.
- En annan lärdom, som vi gärna delar
med oss, är att man aldrig får blanda de här två
typerna av olja. Apparaterna ska också tvättas ur med en speciell
sköljolja under ca 50 timmar.
Egen miljöstation
Hanteringen av oljorna sker i stor utsträckning i Jämtkrafts
egen nybyggda miljöstation i Hissmofors, nära Krokom knappa
två mil väster om Östersund. Där avhämtas oljan
som ska ut till produktionsanläggningarna och dom uttagen registreras
på data. Det medför att eventuella anomalier i uttagen (t ex
beroende på spill, läckage o dyl) snabbt kan upptäckas
och skador repareras.
Jämtkraft har också inlett försök
med vegetabiliska oljor i dammluckornas väldiga hydraulkolvar. Det
är två testmoduler, en rörlig, en stillastående,
som prövas vid Hissmofors och ett fullskaleförsök i Torrön.
Försöket startade i vintras och när resultaten, som verkar
lovande, är klara kommer Jämtkraft att sprida vidare kännedom
om försöken.
Ett
grönt skimmer
Det är alltså en räcka av åtgärder och ett
omfattande utvecklingsarbete som präglar Jämtkrafts miljöprofil.
Företaget har fått en del av sin elproduktion godkänd
som s k Bra miljöval, för att svara upp mot de krav som intresseorganisationen
Naturskyddsföreningen behagar ställa.
Material källsorteras, samarbete med Räddningstjänsten
har initierats, återanvändningsprojekt på elnätsidan
har inletts, inte mindre än 300 ton uttjänt materiel lämnades
till återvinning 1998.
Det ligger som ett grönt skimmer över Jämtkraft
och företaget ångrar nog inte att man låtit Claes-Göran
Bergh argumentera rätt så fritt med sin övertygelse, nu
när tidsandan styrs inte minst av ett mäktigt substantiv som
börjar på M.