Europeisk elindustri oroad för sin framtid (ERA 2012-06-10) Fulvio Conti uttryckte oro för framtiden. Foto: BM. 4 och 5 juni samlades Europas elindustris organisation Eurelectric till sitt årliga möte, denna gång på Malta. Elindustrin står vid ett kritiskt vägskäl, branschen är kraftfullt och negativt påverkad av de pågående skeendena, finanskrisen och den ekonomiska krisen, som kastar skuggor över investeringarna och lönsamheten. Konferensen/årsmötet samlade drygt 300 deltagare, som fick ett program uppdelat i fyra sessioner: 1. Utmaningar för energibranschen och ett globalt perspektiv 2. Motstridiga mål för den europeiska (dvs EU:s) energipolitiken och en avstämning av klimatpolitiken 3. Investeringar och omdefinition av strategier 4. EU:s öar, kan de utgöra testområden för introduktionen av smarta nät och överföring av förnybar och intermittent kraftproduktion? Dessutom utdelning av stipendier och diverse anföranden av högt uppsatta personer i EU-apparaten och i värdlandets regering. Negativ utveckling Tendensen i utvecklingen, som den redovisas av Eurelectrics styrelseordförande Fulvio Conti, vd i italienska kraftjätten ENEL, är inte bra. Elindustrin står vid ett kritiskt vägskäl, branschen är kraftfullt och negativt påverkad av de pågående skeendena, finanskrisen och den ekonomiska krisen som kastar skuggor på investeringarna och på lönsamheten. Men även de strategier som EU stakat ut för att komma tillrätta med klimathotet. Utvecklingen av en ren och smart energiproduktion och infrastruktur hotas. Stora investeringsbehov Större investeringar än någonsin i sektorn krävs, 1 biljon (1012, engelska trillion) euro fram till 2020, och mer därtill efteråt. Merparten av detta krävs i T&D, produktionen intar en andraplats – Dessvärre, säger Conti, saknar vi för detta det rätta ramverket sett ur regleringssynpunkt. Tillgången till kapital blockeras av två faktorer: osäkerhet om framtida politik och brist som en sammanhållen sådan. Detta gör dessvärre energisektorn ”oinvesterbar”. – Vi behöver mer Europa, menar Conti, och vad mera är, vi behöver ett mer sammanhållet Europa som kan leverera sunda, stabila och långsiktiga spelregler. Det marknadsbaserade instrument som redan finns på plats, handeln med utsläppsrätter, ETS, tjänar f n inte sitt syfte med ett rådande CO2-pris på bisarra 6, 7 euro per ton. – För att komma tillrätta med detta problem efterlyser Eurelectric ambitiösa mål för reduktionen av växthusgaser som tränger in i hela ekonomin. Etablera ett verkningsfullt ETS! Det borde kunna fungera som ett övergripande ”paraply” för de olika strategier som måste formuleras! 2014 ett skämt Tron på ett förverkligande av en gemensam inre marknad för energi i EU är inte stark. Kommissionens utsaga att den ska vara etablerad 2014 avfärdas som vore det ett skämt. Egentligen, sade Conti, får man vända sig Ryssland för att hitta en liberaliserad energimarknad värd namnet. Här, i Europa, kommer den inte att vara på plats före 2050. Många instämde. Behovet av sant oberoende reglermyndigheter är skriande. Branschen är fångad i ett virrvarr av motstridiga påbud och bestämmelser, målsättningar inom klimatpolitiken går stick i stäv med varandra, suboptimeringar är legio på området. Utbredd oro Summa: konferensen uppvisade en mycket stor och vitt utbredd oro över att elmarknadens utveckling och dess utmaningar kommer att gå i ”rätt riktning”! Två EU-kommissionärer fanns på plats, den ena var klimatkommissionären, danska Connie Hedegaard, som inte verkade se några problem. Hon hade ett högt tonläge, gav få konkreta beskrivningar om hur målen ska kunna uppnås. ”Det måste gå”, blev hennes budskap. Ja, men hur, frågade publiken. Biståndskommissionären Andris Piebalgs, som var energikommissionär i den föregående Kommissionen, har numera ett annat perspektiv och var på konferensen mest för att måna om biståndsprojekt söder om Sahara. Behjärtansvärt, men kanske inte helt i fokus för Eurelectric… Klimat eller fornybart? I frågan om vilket som är viktigast, att rädda klimatet eller att introducera förnybart till varje pris, tja, frågan är öppen eller kan besvaras med både-och. Inte heller detta i den europeiska elbranschens absoluta intresse. Dock pekade energidirektoratets generaldirektör Philip Lowe på att öppna upp för system efter 2020, där förnybart blir en naturlig del av marknaden och där vi ser system utan subventioner, åtminstone vad gäller “mogna” förnybara tekniker som vind och till viss del sol. Om detta, att subventionerna försvinner, är ett uttryck för de finansiella problem som återfinns i många av EU27:s medlemsländer eller om det är en förvissning om att dessa förnybara energikällor nu är mogna att konkurrera på lika villkor kan man ju spekulera om. BM